the naked truth?

jahapp gott folk - den som kallar mig för ickemusikalisk har inte den blekaste aning om vad som yttrar sig ur truten på dem ;)

I fredags var det ju hårdrockskonsert som gällde. Ikväll blev jag glatt och himla spontant överraskad av T med biljetter till Pianokonsert bara sådär.
Hans Påhlsson var pianisten som var lika mallig som vanligt :P
Konsertens första halva bestod av Mozart... och under alla mina år av konsertbesök bestående av klassisk musik har jag gillat musiken himla mycket, men aldrig berörts som jag gjorde av det sista lilla stycket som spelades just innan pausen - Allegro Assai.
Jag blev simmig i blicken och snart gick det inte att återkalla - tårarna rann och rann.
Tyst rullade dem förbi mina kinder.
O lika tyst torkade jag dem.
Inte en suck eller snyft hördes.
Bara hjärtat som brast av ett enda litet musikstycke.
Om inte det berör en in i det innersta... ja då vet jag inte vad.

 T blev juh självklart förbryllad och oroade sig för att jag var vad han trodde var ledsen tills dess att jag förklarade kort i sin enkelhet att stycket helt enkelt bara var riktigt... fint.

Han hade svårt att smälta detta och godtog väl mest bara svaret som det var utan att försöka klura vidare skulle jag tro.

Nöjd med kvällen är jag i varje fall :)

Peace!