tillfälligt tadaa!
Kunde inte sagt det bättre själv...
Här är en lika solklar vinnare som Daniel var!
Nej nu ska jag försvinna på allvar.
Peace
Love love love..?
Jag inser en viktig sak.
Jag inser... hur mycket jag söker. Som en radar.
Hur mycket jag saknar.
Hur mycket jag lider innerst inne men vägrar våga visa det.
Jag letar rent frenetiskt och hjärnan går på högvarv med att tolka sönder precis allt o alla.
Jag fattas en stor bit. Jag fattas trygghet. Jag fattas den där känslan av att känna ro i sitt hjärta.
Att känna sig riktigt älskad och att älska tillbaka.
Jag blir plötsligt klok om hur mycket jag greppar i det tomma intet efter något stadigt i mitt liv.
Jag tror att allt är okej, att allt är fint och att jag trivs... men det är lögn. Jag har ljugit för mig själv och för ett par minuter sedan avslöjade jag sanningen för mig själv.
Jag är redo, jätteredo.. och samtidigt inte redo alls. Inte det minsta.
Det enda lösningen är tålamod, att låta saker o ting ha sin gång. Att lära sig följande på vägen:
att inte dömma
att inte misstro
att våga tro och lita
att våga älska
Men tills dess måste jag sluta cirkel hel.
Jag måste stänga kapitlet innan och begrunda det noggrant.
Jag måste stänga boken helt och låta den vila ett tag på hyllan, annars är alla framtida förhållanden dömda till fatalt misslyckande och olyckliga.
Ja, jag är singel. ja jag vill ha allt, the hole thing.
Och nej, jag är inte redo för att ta emot det. Nej, jag är inte det minsta redo att älska.
Jag bara kastar ut delarna som finns kvar av min kärlek och mitt hjärta, jag bara fullkomligt kastar det framför fötterna på alla möjligheter.
Och där blir det liggande. Orört.
Det är nu jag plockar ihop skärvorna av återstående och kommer till det slutgiltiga svaret.
Jag borstar av och lindar in ömt det som någon möjligvis kommer att få, helhjärtat och fullständigt oegoistiskt (för det är något jag insett jag är nu på gott och ont, jag är fullständigt oegoistisk) - all den kärlek jag bär på och väntar på att få lov att hysa för någon.
För den rätte.
Men den tiden är inte kommen nu.
Jag måste få bara vara Alma. Jag måste hitta Alma, den där ensamma vilsna och minst sagt ledsna, sorgsna lilla flickan som fortfarande är sjutton år och sitter på sitt rum där hon ritar små rosa hjärtan i sitt block och är frisinnad och bekymmersfri.
Den Alma som aldrig misstänker illa om allt och alla och framförallt har bara kärlek att ge.
Så nu försvinner jag en liten stund. Ja jag försvinner inte bara från bloggen, men jag försvinner in i mig och mitt en stund.
På återseende.
Peace
behöver du hjälp?
Satt precis och hade girltalk med Nina och kom fram till att Girlpower finns det gott om, och jäkla anamma i dagens kvinnor.
Tidigare disskutioner har även kantats av det faktum att dagens kvinna är den nya mannen, yrkesmässigt som förhållandemässigt..
Så jag frågade ju direkt Nina: ja men vart finns... man power..?
Och insåg sekunden efteråt att det ju blev MANPOWER, där har vi lösningen!
Så nu lyfter jag på luren o ringer Manpower o gör en beställning, ngn som mer vill ha en riktig man? shoot, dem kanske har rabatt på större beställningar: "en pall med riktiga män tack!"
Peace!
Det var inte nådigt...
... att gå upp imorse hehe!
Seg som fasen men what the hey, har bara mig själv o skylla ;)
Jag hittade nyss min Heineken här vid datorn, halvdrucken, shiet vad jag suger på att få i mig alkoholhaltiga drycker. Vatten slinker ner snabbt o lätt för min del, jag tror jag utvecklade en förkärlek för vatten när jag gick ner som mest.
Man varken orkade eller hade ngn lust att äta och då var en flaska vatten kanon.
Vatten och cigg levde jag väl mestadels på.
Och på tal om cigg så fimpade jag den sista ciggen kring elva igår... det har gått bra, fram till nu. Nu kommer suget, begäääret.
Särskilt i samband med min kopp bryggkaffe... men det är bara till att sätta hårt mot hårt antar jag :)
Det är ju trots allt en kamp som jag är garanterad vinst.
Har inte särskilt mycket att uppdatera om idag, jag har cyklat bort till min kära mormor tillsammans med Alex och ätit gott (stekt lever, ja jag gillar lever... nej jag ÄLSKAR stekt lever, sug på den du :P) och pimplat kaffe, sådär på gamla kärringars vis, kantat om ointressant skvaller.
Jag älskar min mormor, jag verkligen älskar henne. Hon är så grym!
När tröttheten väl infann sig i Alex rastlösa kropp och han vid det laget satt sin attityd inställt på jäkelskap fick jag nog och strax satt vi båda på cykeln igen i full färd hemåt.
Jag kände hur han roade sig med att dunka sitt huvud mot min nedre del av ryggen.
Sedan hur han bara lade sitt huvud mot min rumpa och så förblev det resterande av vägen hem, lyckades knäppa av några bilder på det och antar att det nog såg hyfsat knäppt ut och om inget annat kändes det himla skumt.
Rump-slickare javisst! liksom :P
För övrigt kommer min dag förmodligen bestå av följande:
- utskällning till ett bokförlag för att jag fortfarande inte fått hem min bok och som jag ska skapa en disskution kring och har till på FREDAG PÅ MIG, suck.
- kolla upp vilka utbud vi faktiskt har angående dagisplatser här hemma.
- söka jobb i Danmark.
- och slutligen det sedvanliga, lite sysslor. Som jag inte ens fasar inför, det ni! ;)
Peace så länge!
Ja, jag är fullt medveten om...
Jag hamnade i den övertrötta fasen och kommer att förbanna mig själv när jag väl vaknar om sex timmars sömn men what the hey!
Satt mest o slösurfade på min egna blogg och kollade gamla inlägg och filosoferade väl rent allmänt över detta år som gått.
Detta blir ett ego-inlägg så för er som hoppats på något vettigt, sorry, vad för vettigt kommer man på tjugo i tre på natten liksom :P
Hursom, jag kom fram till att lagom är bäst, att jag var seriöst tjock (ja du läste rätt) för mindre än ett år sen, att jag var fult smal för fyra år sen och är väl lagom nu? Jag hade gladeligen skalat av flera kilon och är på god väg till ett sunt förhållande till min hälsa och kropp (och med risk för att säga för mycket: så går godisgrejen så pass bra att jag nu satsar på att fimpa for good med, det ni) döm själva:
Peace!
Lite reklam...
www.crashfm.se
Lyssna eller dö!
Eller ngt i den stilen, Peace!
Hör och häpna!
Igår skulle jag till Landskrona och träffa Emil, nu kommer följande historia låta himla omständig men i mina ögon kunde det varit betydligt värre och dessutom skrattade vi mest åt saken, hur som helst:
Jag ställer mig vid Ramlösa-station och inväntar ett tåg som skall åka 18.30, med god marginal hinner jag med både cigg och biljettköp utan vidare stress.
Med Sabina i luren samtidigt så märker jag hur de digitala skyltarnas text ändras... och ändras bara för att åter ändras igen.
Samtligt folk inklusive mig ståendes på perrongen såg ut som levande frågetecken hela högen.
Till slut uppfattas det som att tåget är en kvart försenat och det skulle åka på spår två.
Jag blir smått stressad och medans jag pratar med Sabina åker ett tåg in, precis som det skulle, mot L.A. i den angivna tiden och allt.
Jag hoppar på men så fort jag satt mig på en plats får jag en olustig känsla och passar på att fråga en utav passagerarna om tåget stannar i Landskrona med, i samma stund rullar tåget.
Mja det tror jag svarar en man, och det hade faktiskt stämt i vanliga fall, men just i detta fallet vänder sig en yngre tjej mot mig och skakar på huvudet medans hon tillägger att icke då - detta tåg åker till Gantofta och Kävlinge!!
Jag känner hur jag blir stel och mumlar ett hackigt "Jag ringer dig sen" till Sabina.
Jag tittar förskräckt mot henne och undrar vart tåget stannar igen och vart jag ska bli av om jag vill till Landskrona.
Tjejen i fråga förklarar att närmsta hållplats är Gantofta men rekommenderar att jag stannar i Kävlinge och byter tåg där som skall åka rätt till min destination.
Och så dyker en tågvärdinna upp jag förklarar läget och skall mest bara dubbelkolla.
Hon tillägger att skyltarna hade krånglat massvis och att t.o.m. hon hade hamnat på fel tåg och skulle egentligen påbörjat sitt skift i just Landskrona.
Jag blev lite lugnad och kände mig mindre dum.
Jag hade redan vid detta laget ringt Emil och förvarnat att jag hamnat på fel tåg osv.
Jag frågade värdinnan vart jag skulle hoppa av och hon menade på att jag skulle hoppat av "för länge sen" men det hade endast gått ca 10 minuter sedan jag ens hoppat på tåget från allra första början.
Hon råder mig därefter att hoppa av på plats eftersom tåget just stannade till för en annan hållplats, sagt o gjort hoppade jag av i ren panik bara för att upptäcka att jag hoppat av i Vallåkra!!
En man som hoppade av samtidigt och hört hela historien lade dessutom till att jag inte skulle lyssnat på värdinnan utan hoppat av i Gantofta, så som den yngre tjejen sagt från början.
GAH!
Vid detta laget gav jag upp och ringde taxi.
Men trots ca 300 spänn senare och en kvarts väntan i spöregn så släppte han av mig fel, han hade släppt av mig vid ett GAMMALT tågstation vilket resulterade i att jag i slutändan fick ta en buss och möttes finally upp av Emil PÅ bussen..!
Pheu!! vilken färd, sedan dess är jag nu officielt anti all form av transportmedel som tåg och buss!
Men ärligt talat, som tidigare nämnt så tog vi det mest med en klackspark :)
Nu knyter jag tråden för er som undrat över titeln - förutom transportmissödet... håll i er nu... (trumvirvel)....
Så skedde inget negativt i hela 24 timmar!
Jag har god lust att rita till ett rejält kors i taket så mäkta förvånad jag är över att ett helt dygn gått utan ngt knäppt, jobbigt eller annat trassel skett!
Otroligt!
Hur går det med godiset tjejer? Här går det finfint, tips är popcorn - gott och skamfritt ;)
Peace för nu ska jag slänga mig soffan och njuta av min öl ;)
Goodbye...
Inget snack om saken nu, för nu blir det allvar i leken och minst sagt tomt i godisskålen ;)
Peace!
Sunday... bloody sunday
Vad gör vi av våra liv kan jag fundera ibland...
Lördagen spenderades i Köpenhamn med Johan.
Vi strosade runt och fördrev tiden med en drink eller två på Hard Rock Cafe - värt ett besök eller två if you ask me.
Sedan bar det av till konserten vi åkt in till Danmark för, en R.E.M-konsert på Parken som rymmer 40.000 åskådare för er vetskap.
Ett par band spelade som förband och jag fastnade allra mest för The Directors, sjukt bra band med såå rätt sound nu inför hösten o vintern o allt.
Det var en sång som R.E.M framförde där dem bad publiken lysa med vad dem än hade på sig mobil som tändare, det blev ett fantastiskt spektakel!
Det trista är att jag var (och fortfarande är för den delen) sjukt trött, och då menar jag verkligen sjukt trött!!
Höll verkligen på att tuppa av.
Efter konserten var ju ALLA i publiken lika angelägna om att komma hem som vi var.
D.v.s. att alla stod och väntade på en liten busshållplats i hopp om att få komma hem, men bussen hade inte ens kunnat komma fram p.g.a. av dem enorma folkmassorna.
Till slut lyckades jag o Johan haffa en s.ka. cykeltaxi! Och DET var en upplevelse i sig haha!
Herre min jag trodde seriöst att min sista timme var kommen ett tag.
Hamnade på tågstationen, rände runt som skållade råttor bara för att missa ett redan försenat tåg och invänta nästa tåg, som även den var försenad.
Ja vi kom till slut hem men jisses vad slutkörd jag var, shiet vad gammal och tråkig jag känner mig, hit med rullatorn liksom :P
Och idag.. ja idag...
Idag blev en riktig Bloody Sunday för min del..
Jag ska inte kräka mycket, jag tar den sammanfattade och korta versionen och om frågor uppkommer får ni gärna ställa dem så skall jag besvara dem så gott jag kan :)
Min dag började med en T (han hade passat Alex i slutändan i alla fall sucka..) som tyckte att eftersom jag ändå kom hem så kunde han ju gott dra till sitt.
Hell No blev mitt svar, i den mildaste formen förstår ni.. för MIN tid är trots allt MIN tid. Därmed basta. Trodde jag.
Ja sova ut fick jag i varje fall, alltid nåt...
Sedan tjabbades det om tiden i alla fall men jag stod på mig och var måttligt irriterad redan för att inte tillägga att det alltid är skoj att komma hem till en svinstia då T varit här inom loppet av 24 timmar... Hujedamej.
Så till slut på ngn vänster var vi på väg till Ts nya lya tillsammans med hans päron...
Där brakade det loss.
Det tjabbades om en viss tavla, minns ni KISS-tavlan och det slängdes ur T att han minsann ville ha tillbaks VARENDA gåva han gett mig under vår tid, TROTS att tavlan faktiskt aldrig var en gåva utan VÅR...
Och avrundades finfint med den smarta kommentaren om att Alex kommer ju att lära sig att inte dra i hans sladdar därhemma när han blir äldre, varpå jag kontrade med att barn faktiskt gör hyss och därför bör lägenheten vara BARNSÄKRAD, men snacka om att jag skällde för döva öron - T tyckte ju rent av att vi skulle åka i bilen med Alex UTAN bilbarnstol... för att det skulle vara mer plats då..
Oh my gosh, alltid är det ngt. Jag LOVAR att den dagen då allt är frid o fröjd i ett HELT DYGN är den dagen då jag kommer att HÄPNA...
Nej nu är det slut på gallan här, nu ska jag göra ngt vettigare, som att käka det sista av gottiset innan det slängs ut vid midnatt, för NI VET JU VAD SOM VÄNTAR RUNT HÖRNET AV NÄSTA DAG? :D
Peace!
Todays happening...
Allt har varit sådär lagom soft men ändå kantats av nyttigt hemmagöra.
Jag har hunnit med att måla klart det förbaskade lilla hörnet i köket som ständigt påminnt mig om den gamla tapeten.
Så skönt att fått det gjort.
Jag passade även på att inreda köket lite till ;)
För övrigt hanns det med en hel del tvätt till, städning av hemmet med för den delen.
Och jag hann även roa mig med Alex som fick prova på två gräddbullar - jag veeet, dem innehåller mjölk men jag kan lova er att inte ens hälften hamnade i hans lilla mage, döm själva:
Hahaha!
Gissa vem som stod i duschen efter det liksom :P
Ikväll blir det bara till att chilla och frossa i gottis för på måndag startar min, Emmas, Saras och Ninas vadslagning om att just låta bli allt sånt skit!
Uppdatering följer ;)
Ta´t lugnt folk o luta er tillbaks i soffan för vet ni vad, det är FREDAG!!
Peace!
Idol
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.601789 - Mogge, han har en sammetslen stämma
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.601822 - Janna, ja även om hennes näsa råkar hamna i vädret mer än stolthet i hennes rygg så var hon faktiskt riktigt duktig ;)
Peace!
Busted
kanske är det för att det alltjämt sker ngt negativt kring mig VARJE DAG som jag snällt måste pedagogiskt reda ut och att jag börjar bli less på att vara förstående o snäll.
Eller kanske är det helt enkelt som så att min bägare är överfylld sen länge tillbaks och att det faktiskt blir lite synd om stackarna omkring mig som får ta smällen när jag väl brister och skäller ut.
Kanske är det en blandning.
Kanske är jag bara mänslig.
Kanske är jag bara förvirrad över alla mina känslor gentemot allt och alla och det råder ett undangömt kaos inombords medans jag försöker hålla mig lagom sain genom allt som stormar kring mig.
Kanske räcker det nu?
Jag vet inte... ber nog bara alla omkring mig o i min närhet att ha TÅLAMOD med mig om jag skulle bryta ihop eller ännu värre - morra.
Ignorera detta då, krama om mig och låt det vara. Låt mig vara. Tror nog att jag behöver massor av egentid men får inte ett dyft av det.
Jag ursäktar mig till mig själv med det faktum att jag i dagens läge är ensamstående mamma till en aktiv unge, har en knepig f.d. sambo som gärna ställer till det medvetet eller omedvetet, jag oroar mig ständigt över hur jag uppfostrar min lillkille, jag har plugg som väntar, jobb som skall sökas, jag kvävs så fruktansvärt lätt vid minsta kärlek för då stramar halsen åt och munnen snörper ihop sig och jag blir alldeles torr i munnen och kallsvettig, jag är i ett ständigt ängsligt stadium... hur skall allt gå?
Kommer jag att klara av allt?
HUR ska jag klara av allt?
Kommer jag någonsin att repa mig eller kommer jag att bli en psychobitch som inte litar på ett endaste ord som kommer ur munnen på en man?
Kommer jag någonsin att finna ro?
Och kommer tårarna någonsin att sluta rinna?
Nej nu är jag klar.
Peace
Lately
ja här kommer då en uppdatering om helgens bravader:
I fredags blev det partaj med stort P ;)
Jag köpte med mig sushi, mötte upp Johan sen begav vi oss till huvudmålet - a la casa de Dahlström/Paninder, a.k.a. Saya hihi!
Vi var först på plats och mumsade sushi under tiden. GOTT!! och härligt att kunna dela det med ngn :)
Sedan dök töserna upp.
Det maldes och röktes, såklart! Vad annars liksom.
Sedan stötte vi på det stora dilemmat - musik. Eller snarare bristen på musik, men Emma fixade biffen och snart blev det lite mer livat.
Hårdrocksintresset yttrade sig hos tjejerna och Johans ögonbryn höjdes till en förtjust glädje ;)
Så sprätte galajet igång ordentligt och drinkarna flödade.
Grottmannen kom även hem han med och det visade sig att han och Johan hade en hel del gemensam historia.
Efter ett par drinkar till, sexsnack och ett par ciggaretter till började vi traska neråt mot stan.
Vid detta läget hade Emma slängt en plastpåse på vägen som varken jag eller Nina var sena på att agera morsor och började tjata om stackars naturen och djur som kunde skada sig.
Nån kilometer längre bort kastar Emma iväg en tom burk, här tar Nina steget längre och nästan kastar sig iväg efter den och jag... jag var jag haha!
Alltsomallt hade vi sjukt skoj allihopa och vi var en sammansvetsat gäng med god humor!
Tack töser för den kvällen!
Nästa dag blev en riktigt seg dag.
Inte riktigt som planerad men den gick undan ändå.
Det trista var stackars Alex som verkligen förändrats av allt som hänt på sistonde.
Natten kantades av jämmer, mardrömmar och gråt från hans sida. Stackars unge... jag lider med honom i en salig röra av en känsla av total hjälplöshet blandad med förtvivlan riktad mot hans pappa...
Söndagen - idag. Ja den var RIKTIGT lyckad!
Vi plåtades/fotograferades på Turning Torso i Malmö, hur kul som helst!
Härligt att få leka diva en halvdag, bli stylad och posa för fullt!
Och massagestolen på stället blev välanvänd ska tilläggas :D
Sen hem, med en mumsig macka i näven var jag nöjdare än nöjdast :D
Väl inne i Helsingborg igen blev det full rulle fram tills man ÄNTLIGEN kom hem.
Dagens sura, och egentligen självklart uppenbara... är att jag o T hade ju gjort upp en umgängesschema om Alex, första dagen har inte ens startat... och T missköter den redan... ORKA!!
Grow up för Guds skull!
Usch, nej nu är det färdigkräkt.
Peace my darlings, här kommer pics från helgen o pyttelite från TurningTorso idag, more to come later ;)
- Saya och Nina
- Männen
- Johan och jag
- Moi och Emma
- Nina fick posa vid spegeln och jag måste tillägga att jag blev lite stolt över bilden ;)
- Puss puss, Love is in the air, yes its everywhere!
- jag och Emma toaskvallrar ;)
- har ingen aning om vem som tog denna bilden, men det är lätt en favvis!
- haha! Saya i sitt esse och en Emma intill ;)
- sötnosar
- smokebuddys hihi!
Turning Torso - smygtagna bilder i hiss o hisshall :D
om jag får säga det själv...
Blev rätt nöjd, om jag får säga det själv, eller vad tycker du Nina?
Peace!
