the naked truth?

hemskt ledsen att jag "hållt er på halster", det har varit en fruktansvärt hektisk vecka än så länge, mina huslig projekt har tagit tvärstopp - finns bara en grej som kan göra det och det är när jag blir ledsen.
Jag funkar så, blir jag besviken så tar allting annat stopp, det tar liksom så mycket kraft av mig att bara agera som vanligt, att fortsätta ta hand om min son med ett leende på läpparna medans hjärtat inombords blöder och helst skulle vilja lägga av med att slå ibland.


T svek mig igår.
Svek mig genom att bryta ett förtroende för mig.
Jag gav honom nyckeln till en låst dörr, bad endast om att få veta om han någonsin öppnade den dörren så ville jag få veta det.
Men han öppnade dörren o sade inte ett knyst.
Självklart fick jag reda på det snabbare än blixten.
Jag gav honom chansen att förklara sig men han förblev tyst under både förmiddag och middagstid.
Sen fick jag nog och konfronterade honom, tänka sig att sen så konflikträdd människa som han ändå kan ställa till med en sådan stor diskussion när han kunde undvikit det genom enkel ärlighet.

Efter hyfsat kort diskussion så löste det sig till viss del.
Jag var ärligt, kort och rättfram med var sko klämde och det lönade sig. Det är jag tacksam för.
Vad jag inte är tacksam för det är ett blödande hjärta, fruktansvärt trött på att bli ledsen och undra vart livet för mig härnäst, jag har ett nytt krav på listan förutom ärlighet nu - nämligen trygghet.

Mycket begärt? vem vet, men det är vad mitt hjärta behöver resten skiter jag i.

Jag har samlat upp spillrorna nu.
Håller på att sätta ihop dem. Och inom snar framtid skall jag öppna min dörr för er så som lovat men något försenat. Hoppas ni har tålamod och förståelse för mig.

Peace... Och lite kärlek åt er med.