the naked truth?

Idag har varit en, som vanligt när det är måååndag - händelserikdag.
Började min dag med att fotografera i mängder och inspirationen knökade snart loss och kameran klickade som aldrig förr ;)

Strax var det runt lunchtid och det var dags för babysimmet.
Det var rena lyxen denna gången för T fik äran att prova på att ta Alex och jag var klar på NOLLTID :D
Hur skönt som helst att slippa stressen och jag är rätt säker på att T fick smaka på en mild version av vad jag går igenom varenda gång.

Och så satt jag och väntade in T som till slut kom ut med en påklädd Alex medans T stack tillbaks till duscharna och gjorde vid sig själv.
Så jag beslöt mig för att gå ut till receptionen och köpa två bananer och en ta en kaffe i automaten.

Och så när jag står vid automaten och väntar på mitt kaffe så ögnar jag snabbt till Alex som nyss smuttade nöjt på sin flarra men nu såg det ut som om han just tappat geppet om den.
Så jag gick ju självfallet fram och skulle just ge honom den som jag inser att bappen till flaskan är borta???

Hur i all sin da´r gick det till? tänkte jag i en sekund.

Så jag plockar upp flarran och tittar ner i mynningen.
Då har rackarn sugit så hårt att det blivit vakum i flaskan, det har hänt förr men ALDRIG så att nappen åkt INNÅT???

Wierd!
Så jag tänkte att jag skulle skruva loss flarran om så bara en kort stund för att jämna ut trycket.

Och det gjorde jag. MEN. I sekunden som jag lossade på´t så hör jag ett ekande "PLOPP!!"
Huh?Vad hände???
Jo det ska jag tala om för er, nappen SÖGS in i flaskan av trycket!!
WTF? vad gör man liksom???
Jag försökte förgäves stå och fiska upp den med fingret men Good Luck liksom hahaha! Måste sett hur kul ut som helst.
Just som det hände rusar två ambulansmän in, fram till receptionen o pratar kort med receptionisten.
Jag tittar nyfiken men gör inte slag i saken utan letar istället fram en sked och krafsar vidare frenetiskt i flarran efter nappen.

De två männen går nu fram till boxen som innehåller bortglömda grejer och asar ut precis ALLT som finns i, snabbt som attan medans jag tänker tillbaks på min baddräktsincident och tänker hoppas inte det är megaviktigt, Filborna kanske hyr ut det hahahaha!

En liten kille kan nu inte hålla sig och frågar högt o tycligt vad de letar efter.
- En tröja! svarar en av dem och sen gräver han vidare.
När de letat igenom allt och jag lyckats få upp nappen under tiden samtidigt som jag halvhjärtat ändå kollat på dem och funderat fram en massa alternativ till varför de letar efter just en tröja och verkar jättestressade. - Kanske är det en patient med allergichock och adrenalinpennan ligger i tröjan, insulin, hjärtmedicin eller ngt sånt?

De rusar sen in i alla omklädningsrum och letar vidare.

Och strax ser jag en av dem spring ut till ambulansen och starta den medans den andre mannen kommer hack i häl och slänger sig i bilen, i handen håller han en enkel grå polotröja i ett hårt grepp.
En tröja UNTAN fickor eller dylikt, fatta nyfikenheten är otrolig stor vi det här laget  - we´ll never know i guess.
Och så kör dem iväg - med sirener och allt.

Modekris? :P

Och strax efter detta, ja då gott folk... SÅ BÖRJAR DET SNÖA!!!! WTF?

På väg mot bussen berättar jag alltsammans för T.

Och berättar även om ännu en grej:
När vi började på babysimmet så träffade jag även på en kvinna, i min ålder som var fruktansvärt bekant.
Jag kunde INTE placera henne förutom att jag hade en himla ond aning trots att hon var hur trevlig som helst.
Hon sade vid något tillfälle att vi gått i skolan tillsammans.
Jag förstod senare att det var en gammal mobbare, jag har inga problem allt med gamla mobbare och hyser inget som helst agg.
Jag har träffat många av mina gamla mobbare, vi har pratat, jag har fått ursäkter som jag godtagit och har även fått en förklaring till varför det blev som det blev. Skön avslutning på sånna kapitel i ens liv tycker jag.

Hursomhelst, idag kom jag på vem denna kvinna var.
Mycket riktigt var hon en av de gamla, men till min förvåning insåg jag att hon var min första mobbare från skoltiden på mellan-och högstadiet.
Hon hette Ståhl i efternamn.
När vi prickades av i listan över alla barn så uppgav hon efternamnet och det slog mig som en käftsmäll, jag fick en flashback på plats och frös till medans minnena strömmade genom hjärnan och allt gick i revy, lika tydligt som om det nyss hänt.

Det var på sätt och vis skönt att äntligen komma på det, men samtidigt började ju nya frågor dyka upp i samma stund som andra besvarades.

Jag ska nog faktiskt ta en fika med henne en dag för att få klart på vad som hände?


För övrigt inför kvällen skall det tilläggas att Alexs nya smeknamn är Duracel, han skulle lätt kunna göra reklam för dem, ikväll var han så otroligt pigg att han stod och fäktade med armarna snabbare än jag någonsin sett någon göra samtidigt som han log så brett han bara kunde.
Studsade samtidigt och lyckades köra slut på BÅDA sina föräldrar som till slut gav upp och lade honom till kojs haha! :D

Peace!