the naked truth?

Åh jisses, när ska dessa bussvhaufförer köra så att man känner sig trygg?
När ska de få lite vett i skallen?
När ska vi skaffa bil?(forsätter dt så här så lär det bli snart)


Och så bar det av hemmåt från stan.
Jag, T och Alex steg på bussen, ställde vagnen och satte i bromsarna.
Snicksnackade lite sinsemellan och strax var det vår hållplats nästa.
Någon annan hann före med att trycka på stoppknappen och det hördes ett "pling".
Jag bryr mig knappt om att trycka på "barnvagnsknappen" nuförtiden eftersom de flesta busschaufförer ger blanka fan i om man har vagn eller ej. Och med sulkyn är det ju ännu enklare att köra runt på Alex.
Så jag ägnade ingen större tanke på att det bara hade tryckts på en vanlig stoppknapp utan föste vagnen mot dörröppningen.
Jag rullade den bakre raden av vagnens hjul nedanför listen.
Och just då så fick busschauffören för sig att sänka bussen.
-Nej,nej,nej! hojtade jag som insåg med det samma att hjulet nu fastnat under bussen.
Jag förklarade kvickt hur det låg till för den ivriga chaffisen och T skulle just försöka dra loss hjulet som chaffisen fick den genuina idén om att sänka bussen ytterligare.
*morr

Och då var det verkligen kört, vi satt verkligen fast.

Då ber jag honom att höja bussen igen. Men DET går juh verkligen inte.
Han muttrar något om dagens jävla bussar o.s.v. medans passagerarna småfnissar åt denne förvirrade man som nu ringer om backup.

Han får några tips och råd, han stänger ner och startar om bussen och tillslut haffar en annan busschaufför för hjälp.

Vid detta laget har passagerarna hunnit trösta oss med att det inte var vårt fel, fnissat lite till åt chaffisen och stigit av för att ta nästa buss. Alla utom en liiiten liiiten tant, med rullator som ju inte kommer förbi p.g.a. vagnen som blockerar öppningen.

Det dyker upp en snäsig sak vid namn Martin och är då tydligen skånetrafikens värd av något slag.
Han hyvlar av det förvirrade chaffisen och medans dem tjabbar om sitt så tar T upp Alex ur vagnen och går hem så länge.
Jag stannar och lyssnar på deras gudsförgätna gräl som stormar upp och får till slut nog.
Jag har vid det här laget förstått att bussen kommer att höjas igen automatiskt om bara dörrarna får stängas.

Så jag får en idé och ropar ett högt och irriterat Hallå! så att de båda slutar upp o stirrar mot mig.

Jag förklarar så där som man gör för femåringar att jag ska fälla ihop min vagn så gott det går och sedan så kan dörrarna stängas.

Sagt och gjort och en bra stund sen vi satt oss i bussen kom jag nu äntligen loss.
Efter lite snack med Martin om försäkring, han betedde sig som om vagnen var en bil hrm så styrde jag sedan mina trötta steg hemåt.

För övrigt gick väl dagen ok förutom små irritationsmoment som just en f*tta till receptionist på vårdcentralen, bussincidenten, recepttjafs och en jobbig mamma inne på apoteket så är jag nöjd med dagen.

Jag har scrappat med Tina, ska ta disken medan T tar vårt lass av sopor till sin rätta plats och sedan skall jag inta soffan med honom och endast softa!

Peace my friends!