the naked truth?

Det är med darrande men bestämda fingrar jag skriver nu.
Förra veckan var en viktig vecka för mig o min själ.
Tina är en vän som fått mitt självförtroende på fötter igen och jag har starkt för mig att jag nog hjälpt henne lite på fötter med.
Två sargade och trötta själar möttes i vänskap.
Hon fick vara sig själv och jag lärde mig vara jag med hjälp utav henne. Det är jag tacksam för.

Men något hände i mitt själasökande och min upproriskhet som kvinna i ett förhållande kantat av små dagliga orättvisor.

Som tidigare nämnt så fick jag nog av den ojämna uppdelningen av hushållet och röt till både igår och slutligen idag.
Jag tog tjuren vid hornen, fick slita och dra för min bekräftelse men fick ngt oväntat på köpet.

Efter mångt o mycket disskuterande idag fick jag ur T... att han inte har känslor för mig längre.
Senast häromkvällen pratade vi bröllopsplaner och T delade hjärtligt med sig om hur han med såg fram emot det.

Jag har stått som ett fån och bokat spa, bio och bord inför fredagen då jag kännt att vi behöver egentid och så kommer det som en käftsmäll - han vill flytta isär och se om han hittar tillbaks till mig.
Mitt svar blev snabbt och kort: "Flyttar du så har du inget att hämta här, jag vill ha en man vars känslor jag kan lita på, jag vill ha en klippa."

Jag vill inte spendera varje dag med att fundera på om han älskar mig eller inte, jag vill inte leva i ovetskap och oro varje dygn i mitt resterande liv.

Jag är förkrossad just nu, men jag skall resa mig.
Jag skall stå på egna beslutsamma och stadiga fötter för min egen skull, för Alexs och framförallt för kvinnans skull.
Jag har fått nog av orättvisor.

Jag sa till T: "Om du inte kan se orättvisorna jag får utstå (inte bara som kvinna utan som ung, invandrare och framförallt ärlig människa) så har du ingen rätt att säga att du älskar mig. Jag har alltid stått vid din sida och slagits med i dina strider. Det är sånt livspartners gör."

Ibland tror män och kvinnor för den delen med, att så fort man inte är nyförälskad så är det kört och dags att gå ut och leka rövare. Här har ni dagens generations tänkande. Kanske rent av kulturkrock vem vet...

Nu ska jag plocka upp alla små skärvor och pussla ihop dem igen.

Tack för att ni lyssnat, uppdatering följer.

Peace