the naked truth?

Nu kommer ett kräkinlägg.

Har läst ut "Bitterfittan" som btw är min bibel nuförtiden.
Den har taggat mig och öppnat mina ögon för orättvisor i vardags-sammanhang som jag i vanliga fall kanske bara hade gnällt lite om eller bara knipt truten om för att jag orkar inget annat.

Men nu har T lyckats slänga ved på vad tidigare var vaksam glöd och fått upp en rejäl brasa i bitterfittan inom mig för fy sjutton så vrång jag är nu!

När jag gick hemma med lillkillen tjatade jag mångt och mycket om att hushållet höll på att kväva mig, att T skulle ta sig i kragen och inte tro att jag var hans mamma och jag blev glad bara han lyfte på diskborsten...

Sedan kom jag ut i arbetslivet och det blev plötsligt omvända roller, som jag misstänkte klagade T snabbt över hushållet han med.
Men istället för att ge igen med samma mynt var jag förstående och uppskattade att han nu åtminstonde strävade efter jämlikhet i hushållet. Jämlikhet är ett starkt ord som bör användas med respekt och framförallt HÅLLAS när väl uppnådd...

Så ett städschema gjordes.
Det funkade faktiskt förvånansvärt bra.
Allt var frid o fröjd...

Sen blev det hack iu skivan.

Rätt som det var delades uppgifterna exakt på mitten TROTS att jag faktiskt även JOBBAR betydligt mer än han gjorde då jag gick hemma.

Jag lät bli o gnälla och gjorde mitt i varje fall.
Men nu min själ är vi inte ens på ruta ett, vi är på ruta motherfucking minus sjuttiofem!!!

Nu gör JAG hälften av sysslorna och jobbar, medans han INTE ORKAR göra ett dyft. INTE ETT DYFT!!!

Hur i all världen skall vi kvinnor orka tampas med småglin till karlar, sköta jobb, föda barn, uppfylla våra drömmar och ha ett privatliv??!!

Vill någon tala om för mig hur vi lyckas med detta UTAN kloning???
'Nej min själ, bitterfittan har fått nog, bitterfittan demonstrerar!!!


To be continued.

PS: pussy rules the world, deal with it.DS