Usel vän...
Jag skulle ställa upp för en vän i nöden och det bestämdes att vi skulle ses idag kl.10.
Runt nio var både jag och Alex klara.
Han har återhämtat sig snabbt och fint från allergin men fått en rejäl förkylning på köpet, så går när man sitter på barnakuten med snoriga små barn kring sig antar jag.
Hursom helst började han hosta...och hosta... och hosta utav bara den.
Han började gråta, kan tänka mig att han upplevde som otäckt att hosta tills man nästan storknar.
Jag plockade upp honom och tröstade och tänkte att han kanske behövde räta på ryggen.
Han började hosta så han kiknade.
Och rätt som det var, mitt i hostatacken hostar han tills han kräks.
Man såg paniken i hans ögon följt av värsta vrålet.
Där stod jag, nyklädd och nerkräkt med en superledsen och mega förkyld Alex.
Tyckte himla synd om honom och gjorde allt i min makt för att lugna honom - utan resultat.
Han somnade gråtandes i min famn.
Sånt får ens hjärta att brista i tusen bitar.
Och nu så har jag kommit till en punkt jag trodde jag aldrig skulle komma till.
Jag hörde av mig till min vän och förklarade läget. Detta bara minuter innan vi skulle ses.
Min vän behövde verkligen få prata.
Och jag avbokade på tok för sent.
Trodde ALDRIG att jag skulle bli en sån som så fort hon blir morsa så tappar hon vännerna.
Jag har redan förlorat hälften av dem så fort magen växte och jag fick avstå från utelivet en period.
Vill juh för bövelen inte mista fler, särskilt inte dem som verkligen står mig riktigt nära nu.
Samtidigt vill jag ju finnas där för min son...
Jag får helt enkelt be till Gud att det blir bättre och att mina vänner kanske är lite mer beredda i framtiden att jag kanske hamnar i knipiga sitsar ibland. Jag vet att jag ej kommer att vara beredd på´t. Är i förnekelsestadiet just nu.
Nu ska jag ringa sjukvårdsrådgivningen och se vad som kan göras.
Hujedamej vad mammalivet hinner ifatt en. Men jag tänker INTE GE MIG!
Vägrar att bli "som alla andra" mammor jag känner!!
S - förlåt mig ännu en gång. Ring mig om du vill prata. Snälla.
Peace!
Man ska ställa upp för sina barn i vått och torrt! Vännen vet väl var du finns och bor och kan komma till dig kanske?? Hoppas lillkillen är bra igen!!
Du ska Absolut inte känna så...! Vet precis vad du känner o tänker nu.. man står i en hemsk situation o man vet värken ut el in. Men vännerna förstår förhoppningsvis att när det gäller sitt barn vill man göra ALLT o lite till för att han/hon ska må bra..! Hoppas Alex snart blir kvitt sin förkyldning..!! Kram
Men älskade vän.Blir ledsen när du skriver så.Så får du verkligen inte känna.Sånt kan hända när som helst.
Riktiga vänner förstår en och blir inte ledsen eller besviken utan förstår..
Man kan alltid lösa såna saker,personen hade ju kanske kunnat komma till dej istället?
Förstår att du känner dig usel men försök att tänka att du ställde ju inte in det bara för att vara elak,uatn det va ditt barn som blev sjuk.
Hörs sen gumman.
Mig förlorar du aldrig!
Älskar dig.Puss
Men snälla nån (!), Alma, om det är en riktig vän måste väl den vännen förstå denna situation. Sjukt barn måste gå före i alla lägen, särskilt små barn som ju inte kan prata och berätta vad felet är.
Jag tror/hoppas du oroar dig i onödan för detta. Men samtidigt är det rätt sött at du gör det...
Apropå vänner så tror jag det är rätt normalt att man tappar vissa "vänner" när man skaffar barn, men det kompenseras av att man får nya vänner.
Barnen kommer först! På det viset är du som alla andra mammor. Och det är inget negativt. Hoppas din vän förstår! Kram
