the naked truth?

Ja, själva kalaset var trevligt och umgänget likaså... Förutom T´s syrra som jag nu officiellt är i KRIG med!
Denna kvinna har en stark tendens att vara hyfsat dominant.
För Alexs skull taggar jag gärna ner, jag har varit en riktig vass trut förr och drog mig sällan för fajter.
Men ikväll blev måttet rågat!
Jag tolererar INTE att bli ifrågasatt som förälder särskilt inte när det gäller mitt barns trivsel och välbefinnande.
Jag anser mig knappast vara en överbeskyddande mor heller!

Senast idag råkade jag ut för något som de flesta föräldrar råkat ut för - Alex föll nämligen ner från skötbordet idag.

De små liven är verkligen snabba och han var hal som en ål.
Jag har alltid varit beredd och denna gången var inget undantag, jag skulle vrida mig ifrån lillkillen för att slänga ett plagg i hans tvättkorg så jag satte höften emot som skydd.
Det tog en millisekund så hade han på något vis lirkat sig förbi mig och min höft och slank ner mot golvet.
Jag var snabb och lyckades fånga honom i fallet och det blev bara en mild duns med rumpan i golvet och huvudet landade som tur är mjukt.

Jag såg klart och tydligt hur paff han blev och hur han nu funderade på om han skulle gråta eller ej.

Jag, livrädd innerst inne med galopperande hjärta, lyfter upp honom och skämtar- som om inget hänt.
Han garvade tillbaks och var glad.

Jag tror det är viktigt att visa att allt är ok och man märker tydligt hur han tar efter ens beteende.

Nåväl. Väl hemma hos T´s syster skällde hennes nya hund som var nyfis på Alex.
Alex som är lite hundvan tack vare Sayas söta Elsa rörde inte en min.
Däremot stissade T´s mor upp sig och vart genast orolig å Alexs vägnar varpå han börjar kinka lite.

Mitt i fikat ifrågasätter T´s syser mig om jag inte har öronproppar med denna gången med en sarkastisk ton.
Jag hade nämligen med öronproppar i julas till Alex då ljudnivån kan stiga rätt bra efter några glas och jag hade inte hunnit köpa riktiga hörselskydd.

Jag tittade undande på henne och hängde inte riktigt med på vad hon menade. Men det skulle hon starx avslöja....

Hon ifrågasatte varför jag haft öronproppar på honom.
Det blev tyst vid bordet.
Jag började förklara men blev strax avbruten av ett " Mäh lägg AV!!" från T´s syster!

Jag såg ut som ett stort frågetecken coh hon passade på att skälla ut mig om att jag var överdriven och löjlig och hur HON minsann aldrig gjort så med SINA barn bla bla bla!

Nä nu jävlar!
Jag svarade syrligt att vi redan var två i familjen som har tinitus, att det är MITT barn sist jag kollade och (trumvirvel tack) att HON minsann inte var någon vidare bra morsa själv! (detta med fakta, inte bara ilska sagt)

Sedan tillade jag att Alex minsann somnar till hårdrock så något pjoskande med ljudet är det knappast därhemma hos oss!

Ett "Jahaaa, är på deeet viset? jaja, men dååå är det ju iiiingen fara ju.." slank ur henne som ett pip och hon backade genast. Det är som sagt sällan jag lackar ur så pass på henne så hon märkte nog att jag var på hugget.

Resten av kvällen vart jag lågmäld och yttrade mycket få ord till henne.
Enough is enough, och ni som hängt med i vår tidigare historia förstår mig mycket bättre får jag en känsla av...

Nåväl. Nu har jag fått varva ner lite mera.

Nu ska jag pyssla vidare med mitt.

Peace!