the naked truth?

Idag var en heeellugn dag!
Såå skönt o välbehövligt.
Jag tog ingen disk utan bara var och mös med Alex och zappade mellan TV-kanalerna, länge sen man bara var som sagt.

Snackade lite med Bine och föreslog att hon skulle komma förbi eftersom T ändå jobbade kväll och jag skulle just natta Alex.
Trodde inte det skulle bli av eftersom vi båda var rätt sega.
Men rastlösheten vann ett slag och hon kom faktiskt förbi.
Jag hade en kladdkaka med banan i klar när hon kom och den mumsade vi i oss utan större trubbel med glass vid sidan om.
Det snackades en del och T hann komma hem - skrämde vettet ur mig igen.
Nu kommer ett kort sidospår om T´s nya ofrivilliga skrämseltaktik idag:
Jag var fullt medveten om att han var på jobb.
Jag hörde någon gå i trappen och tänkte en kort sekund för mig själv att det lät som T´s steg, men det kunde det ju inte vara eftersom han var ju på jobb.

Jag ägnade inte mer tid åt tanken då jag dessutom höll på att laga mat och skulle även kika till Alex som satt i vardagsrummet.

Plötsligt hör jag hur någn meckar utanför vår dörr, och tanken på delvis vår knäppa granne och att jag var osäker på om dörren ens var låst slog mig.
På en millisekund agerade min defensiva del av hjärnan och rätt som det var spratt jag in i köket, tog kökskniven som jag nyligen använt och hör i samma sekund hur dörren öppnas.

Hör inte ngt bara att någon nu står i vår hall.
Jag håller hårt om kniven så att knogarna vitnar och går sakta fram mot köksdörren.
Hallå? hör jag och hoppar högt i luften.
Det var T´s stämma.
Puuuuh! andas jag ut o sätter mig på köksgolvet och samlar tankarna samtdigt som jag försöker varva ner adrenalinet som pumpar ut i kroppen.

Jag ber T att knacka hädanefter så att jag inte blir rädd.

Tillbaks till Bines besök, vi ska just ut till hallen för att hämta cigg och gå ut o röka som jag hör en knackning på dörren och hoppar högt då med, det var juh T men lika rädd blev jag.
Det har varit en skraj dag antar jag haha!

Vi spelade lite kortspel o tärningsspel, öppnade en flaska vin och bara flamsade.
Sedan följde jag Bine mot Statoil, vårt gamla ställe vi ständigt hamnade på om nätterna då vi skulle köpa cigg o kaffe och så blev det denna gången med.

Vi snackade bort en timma och bara mös.
Hur gött som helst!

So after a walk on memorylane blev klockan halv två och jag frös o var sömnig.
Vi snackade på tele hela vägen hem.
Och nu sitter jag här med riktig nostalgikänsla. :)
Rätt nöjd med dagen :)

Peace!