the naked truth?

Jaha gott folk, då var det dags för en uppdatering. En lycklig sådan kantad med KARMA.

Så fyll på kaffekoppen för here it goes:

Under vår finfina Takidakväll dök det upp en grann gosse som jag känner sedan innan.
Jag har ett gott intryck av honom och vet att han är en god människa, en vän sedan innan.



Vi stod och lyssnade till musiken och en arm hamnade om min axel mitt i allt.
En vänlig arm.
Johans arm.

Vi njöt av musiken i fulla drag men kissnödigheten efter vår finfina "Proviva" gjorde sig påmind, så i slutändan kunde jag bara inte klara trycket mer.
Så jag sa att jag skulle på toa men ingen annan ville dit utom Johan.
Så vi gjorde sällskap bortåt.
Sedan stod vi och snackade en hel del. Armen hamnade om mig igen och jag bara log.

Det var en skön känsla att känna sig uppskattad.
Lite uppmärksamhet lös upp min kväll liksom.
Och armen stannade där resten av kvällen.
Många blev nog hyfsat förvånade med tanke på blickarna jag fick, men jag bara njöt.

Mitt i allt vänder Johan sig mot mig. Och kysser mig.
Och jag kysser tillbaks.
Och det var minsannn o dar inte fy skam. Det var varmt o mysigt riktigt fjortishångel. Kan ni minnas sist ni mös på det viset? det kan inte jag. :)

Och så höll vi på resten av kvällen.
Det var intensivt och galet härligt. Frigörande. Och alla hejjade :P

Han fick mitt nr och jag var tvungen att åka hem till en ledsen Alex som somnade så fort jag var hemma o lade honom.
Tror han är panikslagen när jag går, för han är förvirrad. Mången som försvinner nu..

Och så har jag och Johan hållt kontakten sedan helgen. Och där finns helt klart en connection.
Nu kommer en ärligare bit in från min sida (jag vet att du läser nu Johan, men jag skriver allt jag tycker o tänker här) :
- Jag känner Johan sedan innan. Jag o T har festat tillsammans med Johan, Malin o en annan Johan.
Jag kan klart minnas vibbar från iaf min sida redan då, men nu är det såhär att jag har vett o etikett och framförallt moral att låta bli att utforska det eftersom jag faktiskt är trogen och bar på min dåvarande fästmans barn då.
Jag står bakom den jag älskar och så är det, i vått och torrt.
Så jag lät bli de vibbarna jag uppfattade då och vi förblev vänner. Johan och jag alltså.

Nu är jag fri som fågeln. Och Johan har fört lite ljus till min tillvaro, jag är löjligt glad när vi pratat och det känns bra. Det känns bra att känna sig lycklig igen när man nyligen kommit ur en mörk o ruskig storm.

Jag är en ny människa, en tacksam människa. Tacksam för allt fint jag har i mitt liv.
Jag är tacksam för varje vacker gest jag får, för mina nära nära vänner, för Alex, för min familj och för ett nytt ljus ;)

Vad anbelägnar begreppet karma har jag fått lära mig idag.
Jag har varit stark, jag har tagit mina beslut och gjort vad jag ansett bäst för mig o Alex.
T har levt ut vad han ville leva ut en kort stund... och blivit släppt som en het potatis av Mansslukerskan.
Han tar det hårt att jag träffar ngn, han våndas över mitt nekande av att ta tillbaka.
Jag stör inte salt i såren, det gör karma åt mig.
Thank you liksom.
Det trista i denna situation är att det visst det går ut över vår son. För att T inte klarar av att se mig leende så undviker han både mig o Alex.
Han plockar hellre bort tid med sin egen avkomma för att slippa se mig stråla igen.
Karma will get you there to, but who will heal my broken sons heart?

Bjussar på Pics sedan helgen och avslutar med mitt sedvanliga Peace!