the naked truth?

Jag ringde upp T som sagt. Och anser att kläcka ur sig att han kommer hem ngn gång inatt var minst sagt magstarkt av honom när jag bara ville vara shysst.

Det var ruttet gjort - som om det inte räckt med en kniv i ryggen så vred han liksom om den också.

Det sura var att just som mobilen dog då jag kräkte av mig och jag letade fram laddare så hör jag Alex hulka.

Jag tittar till honom på sitt rum.

Där sitter han förtvivlat och spyr.

Och mycket.

Jag gick fram till min stackars som och just som jag lyfte upp lillkillen så spydde han även upp blod.

Panik.

Jag lyften luren och ringer T. om och om igen ringer jag förtvivlat till honom och ångesten får hjärtat att pumpa hårt.

Jag ringer till och med MansslukarTina i ren desperation.

Ingen av dem svarar.

Åker in på akuten och passar även på att smsa T om vilket svin han är.

Vi fick ovanligt snabbt hjälp, förmodligen p.g.a. den akuta situationen.
Alex kräks slutligen en sista gång och ut kommer en liten plastbit.
Fatta ångesten och framförallt rädslan som spred sig i min kropp.

Med skräcken kvar skakandes i kroppen lyssnar jag till läkaren och åker sedan hem.
Det var värre än det såg ut enligt honom. Plastbiten hade repat runt i magsäcken däravblodet.

På ett uns ögonblick förvandlas skräcken till ren och skär ilska väl hemma och Alex somnat som en stock, utmattad och allt.

Nu kom ett hat mot T.
T hade varit den som hade passat Alex idag.
Jag har fullt minne om vart Alex gått runt den lilla tiden som jag varit med honom under dagens lopp och minns inte att ngt låg o skräpade.
Att han inte heller svarat gjorde inte saken bättre.

Han ringer om och om igen och jag tycker att han gott kan få våndas lite.
Jag svarar till slut och är lugnet själv.
Berättar allt som hänt o hur det är med Alex, att jag seriöst tvivlar på hans kompetens som pappa och vi har ett långt och omoget snack från hans sida.

Efter ett tag får jag en motvillig ursäkt efter att ha först slingrat sig med att jag ska ha sagt att det är ok att vara med Tina (jag sa att de fick kontakta varandra, inte gå på dejt.) och att han ju faktiskt varit på bio.

Där lackade jag ur.

Fick hålla det så moget som möjligt och förklara att även han måste betee sig, att han måste även han hålla sig på god fot med mig.

Efter det snacket så krävde jag även att han skulle gå en föräldraskapskurs, varpå han spydigt ber mig gå en med.
Jag går med på att gå en jag med men påminner även honom om kvällens gång (som mest låter som mitt fel vid det här laget hrm..) och alla saxar, snusdosor och plastpåsar som jag får plocka undan för varje gång han varit här o passat Alex.



Och som tidigare nämnt så kommer en olycka sällan ensam.

Blev uppringd av kardiologen i morse.
Jag väntade mig ett svar på måndag men fick redan reda på en del nu...
Jag har vätska kring hjärtat, en överansträngd hjärtklaff som i värsta fall på opereras :S och får inte utsätta mig för stressade och utsatta situationer (good luck in my life liksom) och ska väll mest bara ta det allmänt lugnt.

T skall komma hit om nån timme så tro mig, det blir nog ännu en uppdatering...

Peace.