BITCH!
Ja, det är dagens diskussionsämne...
Jag o S pratade om det här med partners o våra olika roller i förhållanden...
Och den slutgiltiga frågan vi kom till: "Måste man vara en tjatig bitch för att hålla allt på plats o inte bli överkörd?"
För om ni tänkt på det så är det oftast en utav partnerna som är mer dominant och denne/denna i frågan blir sällan överkörd utan har koll på läget men den andra partner tycker i sin tur att den andra/andre är tjatig o jobbig och är inte sen med att uttrycka detta missnöje inför vännerna t.ex.
Samtidigt som vi alltid upprepar: Om det hade gjorts/skötts från början så hade vi inte behövt tjata.
Så när man väl är en bitch o tjafsar för minsta småsak så är läget under kontroll.
Men låt oss då säga att vi släpper garden efter ett tag, i vårt befängda förmodan i hopp om att vid det här läget kunna njuta av den stillsamma situationen eller om vi rent av inte ORKAR vara några jädra tjatmostrar så vaknar sat-tyget i er grabbar igen?
Eller hur är det?
Hur kommer det sig att ni kan ha full medvetenhet om ert misstag men ändå göra det?
Är det invant?
Om så är det då vårt fel som låtit det bli invant?
Och om vi ska spinna vidare på det där - måste man då vara en bitch för att hålla läget under kontroll och för att sånt inte ska bli en vana?
Vad vet jag.
Innerst inne skriker det en liiiiten liiiiten röst: "Ja dumma flicka, att du inte fattat det!"
Men orka? - Knappast.
Eller vad tror ni? Grabbar, motbevisa mej nu för faen!
Apropå ingenting. Kanel is tha´shit! Luktar mys ;) checka bara min urgoda efter-rätt (ja, jag gör en Maddis nu)
stekt äpple m. kanel o socker toppat med vit choklad!
Och när vi ändå är igång: ångkokt torskfilé med senaps-sås och kokta päror
Dagens ros - T och Alex ;)
Peace!
Jag o S pratade om det här med partners o våra olika roller i förhållanden...
Och den slutgiltiga frågan vi kom till: "Måste man vara en tjatig bitch för att hålla allt på plats o inte bli överkörd?"
För om ni tänkt på det så är det oftast en utav partnerna som är mer dominant och denne/denna i frågan blir sällan överkörd utan har koll på läget men den andra partner tycker i sin tur att den andra/andre är tjatig o jobbig och är inte sen med att uttrycka detta missnöje inför vännerna t.ex.
Samtidigt som vi alltid upprepar: Om det hade gjorts/skötts från början så hade vi inte behövt tjata.
Så när man väl är en bitch o tjafsar för minsta småsak så är läget under kontroll.
Men låt oss då säga att vi släpper garden efter ett tag, i vårt befängda förmodan i hopp om att vid det här läget kunna njuta av den stillsamma situationen eller om vi rent av inte ORKAR vara några jädra tjatmostrar så vaknar sat-tyget i er grabbar igen?
Eller hur är det?
Hur kommer det sig att ni kan ha full medvetenhet om ert misstag men ändå göra det?
Är det invant?
Om så är det då vårt fel som låtit det bli invant?
Och om vi ska spinna vidare på det där - måste man då vara en bitch för att hålla läget under kontroll och för att sånt inte ska bli en vana?
Vad vet jag.
Innerst inne skriker det en liiiiten liiiiten röst: "Ja dumma flicka, att du inte fattat det!"
Men orka? - Knappast.
Eller vad tror ni? Grabbar, motbevisa mej nu för faen!
Apropå ingenting. Kanel is tha´shit! Luktar mys ;) checka bara min urgoda efter-rätt (ja, jag gör en Maddis nu)
stekt äpple m. kanel o socker toppat med vit choklad!
Och när vi ändå är igång: ångkokt torskfilé med senaps-sås och kokta päror
Dagens ros - T och Alex ;)
Peace!
Kommentarer
Postat av: Catharina
haj haj.. jo jag lämnade tillbaka den. så knäppt. i affären var den skiitsnygg, men sen när jag kom hem såg jag för jävlig ut i den:S fattar inte vad som hände där på tåget... :S fast nu har jag hittat en ny att spana på på h&m, och en på la redoute med:P haha...
Postat av: sara
hallå hallå, du nu får du klämma in ett inlägg här va!
pussss
Trackback
