only so much i can do...

jag vill bara skrika rätt ut i frustration just nu!

Finns det något jag fullkomligt avskyr så är det när T ignorerar. När det inte kommer ut något ur hans mun. När han ser ut o tänka tusen tankar men delar inte med sig utav en enda.

Prioriteringar är nog rätta ordet/svaret på förra inlägget. Tackar för responsen. Den bekräftar att man inte alls det blivit knäpp.. utan har all rätt.

Fast vad hjälper det nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0