favvisen som barn...
Jag och Saya disskuterade bl.a. detta ämne under frullen imorse, nämligen vad man hade som favorit-gosedjur som barn som man kan minnas klart o tydligt.
Hennes var en grön och himla söt groda fylld av riskorn som hon alltid haft med sig sedan åtta år. Hon fick den då hon var sjuk och den har hängt med henne som tröst sen dess genom operationer o.s.v.
Jag minns många gosedjur nu när jag tänker efter. Minns även hur mån jag var om dem och skulle sova med dem alla i sängen och alla skulle ha filt över sig. Det var svårt att få plats ;)
Minns en brun teddybjörn som jag var särskilt förtjust i. Även en trasdocka som min mormor sydde åt mig på begäran när jag var runt nio-tioårsåldern... Men min absoluta favorit minns jag som igår.
Min apa Macke! Den var liten och beige. Jag minns att jag var väldigt fäst vid den och den hängde med precis överallt.
En dag, då vi åkte spårvagn (för det var det vi åkte under min barndomstid) mot dagis en tidig höstmorgon tror jag t.o.m. att det var, så sitter jag med Macke i handen och mormor i den andra.
Det var trångt den dagen och vi skyndade oss av och hade rätt brått iväg - det var tajt med tiden då min mormor jobbade dubbla skift och skulle hinna lämna av mig samtidigt.
Vi ilar hur som helst av och i samma sekund som dörrarna stängs bakom oss så isar det till i magen av förfäran då jag inser att jag glömt Macke på spårvagnen!!
Helt förskräckt vänder jag mig och skriker "Macke!!" i ren förtvivlan.
Mormor förstår men har inte tid, tröstar mig en kort stund och lovar att ringa till hittegodsavdelningen så fort hon hinner under dagen men att vi har hemskt bråttom vidare.
Med stora krokodiltårar börjar vi stega vidare mot dagis.
Ledsen och förtvivlad tänker jag på Macke och hoppas innerligt att mormor hittar honom.
Men icke.
Han förblev förevigt försvunnen och jag minns hur han såg ut, klart o tydligt.
Minns att jag fick en ny apa som tröst, men den var ju inte alls som Macke.
Har sedan dess varit rätt glad för gosedjur i form av små apor, substitut antar jag.
Och well, I´ll always love my Macke - R.I.P. och jag hoppas den gjorde någon annan glad iaf.
Hennes var en grön och himla söt groda fylld av riskorn som hon alltid haft med sig sedan åtta år. Hon fick den då hon var sjuk och den har hängt med henne som tröst sen dess genom operationer o.s.v.
Jag minns många gosedjur nu när jag tänker efter. Minns även hur mån jag var om dem och skulle sova med dem alla i sängen och alla skulle ha filt över sig. Det var svårt att få plats ;)
Minns en brun teddybjörn som jag var särskilt förtjust i. Även en trasdocka som min mormor sydde åt mig på begäran när jag var runt nio-tioårsåldern... Men min absoluta favorit minns jag som igår.
Min apa Macke! Den var liten och beige. Jag minns att jag var väldigt fäst vid den och den hängde med precis överallt.
En dag, då vi åkte spårvagn (för det var det vi åkte under min barndomstid) mot dagis en tidig höstmorgon tror jag t.o.m. att det var, så sitter jag med Macke i handen och mormor i den andra.
Det var trångt den dagen och vi skyndade oss av och hade rätt brått iväg - det var tajt med tiden då min mormor jobbade dubbla skift och skulle hinna lämna av mig samtidigt.
Vi ilar hur som helst av och i samma sekund som dörrarna stängs bakom oss så isar det till i magen av förfäran då jag inser att jag glömt Macke på spårvagnen!!
Helt förskräckt vänder jag mig och skriker "Macke!!" i ren förtvivlan.
Mormor förstår men har inte tid, tröstar mig en kort stund och lovar att ringa till hittegodsavdelningen så fort hon hinner under dagen men att vi har hemskt bråttom vidare.
Med stora krokodiltårar börjar vi stega vidare mot dagis.
Ledsen och förtvivlad tänker jag på Macke och hoppas innerligt att mormor hittar honom.
Men icke.
Han förblev förevigt försvunnen och jag minns hur han såg ut, klart o tydligt.
Minns att jag fick en ny apa som tröst, men den var ju inte alls som Macke.
Har sedan dess varit rätt glad för gosedjur i form av små apor, substitut antar jag.
Och well, I´ll always love my Macke - R.I.P. och jag hoppas den gjorde någon annan glad iaf.
Kommentarer
Trackback
