so what happened...
Jo det ska jag tala om för er hur senaste problemet(se nedanför) löstes.
Samma dag som jag skrev inlägget, d.v.s. en tidig söndagmorgon kunde jag ju inte sova mer med tanke på hur arg jag var.
Så till slut gick jag upp och började med att göra det gamla vanliga jag gör när jag är arg - småstädar överallt. Gärna högjlutt så att man fattar att jag sur!
Började med det, insåg rätt snabbt att halva lägenheten hade gärna fått braka sönder utan att T vaknade. Stod där uppgiven ett tag...
Mina tankebanor krestade just kring att jag sååå gärna hade behövt ringa någon. Första alternativet fanns inte längre, andra alternativet låg definitivt avdäckat hemma med en fin baksmälla. Tredje alternativet i samma kategori som sistnämnda...
Så jag ringde någon som var i exakt samma sits som jag visade det sig, d.v.s. gravid o upprörd! :P Det läskiga är att K faktiskt hade tänkt på mej hela morgonen men inte vågat ringa än eftersom dagen var fortfarande under morgontid - alltså för tidigt då med andra ord.
Det var rätt skönt för min del, för jag visste att hon skulle vara vaken - för sådana är man uppe när man har barn i sitt liv. Sagt o gjort så duschade jag, köpte frukost o stack bort till K.
Väl framme fick jag kräka av mej bäst jag ville o K likaså. Sköönt! Deprimerande dock med tanke på att vi inte kom fram till någon vidare lösning (fast mina handlingar skulle strax visa sig vara själv lösningen i mitt fall).
T´s päron skulle ju komma förbi samma dag, det såg ut som helvetet hade brutit loss därhemma och T var bakis dessutom - som grädden på moset så hade jag bara gett upp på stöket och stuckit till K.
En panikslagen T ringde runt ett och undrade vart jag var varpå jag svarade kort var jag befann mej.
Strax insåg han allvaret: Ingen utstormande Alma i dramatik, inget högljutt gräl, inga tårar... ingenting, jag hade ju bara vänt på klacken! Snacka om att det kändes bra.
Så T fortsatte med att påminna om att hans päron skulle ju komma och det som ut som "hej, kom o hjälp mej" därhemma.
Lika likgiltigt svarade jag att jag skulle komma hem när dem kom. Tur är väll det kanske, för oj vad dem hade undrat o frågat vad som hänt o.s.v. om inte jag skulle komma :P
Så avslutades samtalet med T, K o jag snackade vidare o käkade lite till. Sen var det dags för mej att ta bussen för att lagom hinna i tid strax efter T´s päron anlänt. :D
Skvallrade till M under hemfärden om vad som hänt, alltså uupdaterade henne och kom sedan hem. M kom också o hjälpte till. T var en ängel. Sprang runt o småmös när tillfället kom och frågade hur det gick med packningen o.s.v. Fortfarande sur som jag var gav jag inget gensvar.
Så gick den dagen.
Dagen därpå blev en "meltdown" för min del.
Allting hade juh bara byggts på och inget hade ju direkt lösts. Droppen som fick bägaren o rinna över fick denna dagen stå för.
Så efter några tårar o MYCKET snack så fick allt pysa ut.
Det kändes betydligt bättre redan mot kvällen.
Och veckan igenom så har saker o ting bara förbättrats på de flesta områden.
Enda trista nu som grämer mej är det faktum att avlivningsdatumet är satt... den 29 mars kl 18.00... ush. Hemskt o se det så...
men under veckan har jag sett att det kanske är för det bästa- P har bara varit nere, morrat och så. Men det är tufft... Riktigt tufft.
Därför ska jag se till att sysselsätta mej som en galning under flytten! så jag får någit annat att tänka på. Hade helst velat supa bort den helgen...
Och väl inne på den fronten... jisses.. det blir bara bättre o bättre... NOT.
Tisdagen blev en total pollenchock! - och inte nog med allt annat man har fått offra så får man offra allergimedicinen med!!! Where does it end?
Så jag fick en wannabe-nässpray att trösta med. Yeah right.
Är så vansinnigt slemmig att det rosslar ner mot magen när jag andas.
Hostar som om jag var en TBC-patient!
Det där med sommarbarn, det har sina uppoffringar.
Min offringslista än så länge:
Allergimedicin
Adrenalinpenna (jag lär springa runt med en flugsmälla i sommar o skrika så fort jag ser en geting!)
Alkohol
Cigaretter
Nattklubbar
Husdjuret
Vikten, Huden och Utseendet.
Nattsömn (kissar STÄNDIGT)
Hårfärg inklusive den naturella hårfärgen (INTE kul när man inte får färga håret OCH man får alltfler vita strån i samband.)
Och sen lägger vi till otympligheten - att alltid gå bakom gånget för man inte hinner med i samma takt, man får rulla av sängen när man ska upp och andra aktiviteter ska vi inte ens gå in på.
Aaah, gött o få klaga o gnälla av sig! ;P
Nåväl, det får bli en -overandout- för min del nu, för nu ska jag plugga o käka.
Soliga o snoriga kramar på er
Samma dag som jag skrev inlägget, d.v.s. en tidig söndagmorgon kunde jag ju inte sova mer med tanke på hur arg jag var.
Så till slut gick jag upp och började med att göra det gamla vanliga jag gör när jag är arg - småstädar överallt. Gärna högjlutt så att man fattar att jag sur!
Började med det, insåg rätt snabbt att halva lägenheten hade gärna fått braka sönder utan att T vaknade. Stod där uppgiven ett tag...
Mina tankebanor krestade just kring att jag sååå gärna hade behövt ringa någon. Första alternativet fanns inte längre, andra alternativet låg definitivt avdäckat hemma med en fin baksmälla. Tredje alternativet i samma kategori som sistnämnda...
Så jag ringde någon som var i exakt samma sits som jag visade det sig, d.v.s. gravid o upprörd! :P Det läskiga är att K faktiskt hade tänkt på mej hela morgonen men inte vågat ringa än eftersom dagen var fortfarande under morgontid - alltså för tidigt då med andra ord.
Det var rätt skönt för min del, för jag visste att hon skulle vara vaken - för sådana är man uppe när man har barn i sitt liv. Sagt o gjort så duschade jag, köpte frukost o stack bort till K.
Väl framme fick jag kräka av mej bäst jag ville o K likaså. Sköönt! Deprimerande dock med tanke på att vi inte kom fram till någon vidare lösning (fast mina handlingar skulle strax visa sig vara själv lösningen i mitt fall).
T´s päron skulle ju komma förbi samma dag, det såg ut som helvetet hade brutit loss därhemma och T var bakis dessutom - som grädden på moset så hade jag bara gett upp på stöket och stuckit till K.
En panikslagen T ringde runt ett och undrade vart jag var varpå jag svarade kort var jag befann mej.
Strax insåg han allvaret: Ingen utstormande Alma i dramatik, inget högljutt gräl, inga tårar... ingenting, jag hade ju bara vänt på klacken! Snacka om att det kändes bra.
Så T fortsatte med att påminna om att hans päron skulle ju komma och det som ut som "hej, kom o hjälp mej" därhemma.
Lika likgiltigt svarade jag att jag skulle komma hem när dem kom. Tur är väll det kanske, för oj vad dem hade undrat o frågat vad som hänt o.s.v. om inte jag skulle komma :P
Så avslutades samtalet med T, K o jag snackade vidare o käkade lite till. Sen var det dags för mej att ta bussen för att lagom hinna i tid strax efter T´s päron anlänt. :D
Skvallrade till M under hemfärden om vad som hänt, alltså uupdaterade henne och kom sedan hem. M kom också o hjälpte till. T var en ängel. Sprang runt o småmös när tillfället kom och frågade hur det gick med packningen o.s.v. Fortfarande sur som jag var gav jag inget gensvar.
Så gick den dagen.
Dagen därpå blev en "meltdown" för min del.
Allting hade juh bara byggts på och inget hade ju direkt lösts. Droppen som fick bägaren o rinna över fick denna dagen stå för.
Så efter några tårar o MYCKET snack så fick allt pysa ut.
Det kändes betydligt bättre redan mot kvällen.
Och veckan igenom så har saker o ting bara förbättrats på de flesta områden.
Enda trista nu som grämer mej är det faktum att avlivningsdatumet är satt... den 29 mars kl 18.00... ush. Hemskt o se det så...
men under veckan har jag sett att det kanske är för det bästa- P har bara varit nere, morrat och så. Men det är tufft... Riktigt tufft.
Därför ska jag se till att sysselsätta mej som en galning under flytten! så jag får någit annat att tänka på. Hade helst velat supa bort den helgen...
Och väl inne på den fronten... jisses.. det blir bara bättre o bättre... NOT.
Tisdagen blev en total pollenchock! - och inte nog med allt annat man har fått offra så får man offra allergimedicinen med!!! Where does it end?
Så jag fick en wannabe-nässpray att trösta med. Yeah right.
Är så vansinnigt slemmig att det rosslar ner mot magen när jag andas.
Hostar som om jag var en TBC-patient!
Det där med sommarbarn, det har sina uppoffringar.
Min offringslista än så länge:
Allergimedicin
Adrenalinpenna (jag lär springa runt med en flugsmälla i sommar o skrika så fort jag ser en geting!)
Alkohol
Cigaretter
Nattklubbar
Husdjuret
Vikten, Huden och Utseendet.
Nattsömn (kissar STÄNDIGT)
Hårfärg inklusive den naturella hårfärgen (INTE kul när man inte får färga håret OCH man får alltfler vita strån i samband.)
Och sen lägger vi till otympligheten - att alltid gå bakom gånget för man inte hinner med i samma takt, man får rulla av sängen när man ska upp och andra aktiviteter ska vi inte ens gå in på.
Aaah, gött o få klaga o gnälla av sig! ;P
Nåväl, det får bli en -overandout- för min del nu, för nu ska jag plugga o käka.
Soliga o snoriga kramar på er
Kommentarer
Postat av: Sara
hoppas allt löst sig någerlunda iaf nu, har hört att det tryter på mångas förhållande när man väntar barn...
ses i skolan i morgon I hope har saknat dig!
Trackback
