ÄNTLIGEN..!
som Gert Fylking hade uttryckt det.
Äntligen kom prinsen min till världen (hade visst rätt med magkänslan i dubbel bemärkelse hihi!) och äntligen kom datan igång och äntligen är det lugn o ro i mitt hem.
Har nog aldrig känt mej så fridfull som jag gör nu.
Alexander, Alf, Ernemyr - det värdefullaste jag har, ligger o sussar gott på soffan och jag har äntligen fått tillfället att kura ihop mej vid datorns sken och skriva av mej en stund.
Skall även påpeka att det kommer fler detaljer i veckan, finns inte en chans att jag hinner berätta allt ikväll :)
Den 25:e Juli 2007 kl.20.30 bestämmer jag mej för att klocka mina värkar då de hållt på fram o tillbaks hela dagen.
Och visst är de regelbunda.
Det är tio minuter mellan dem.
En stund senare är det fem minuter mellan dem.
T o jag ringer in o förvarnar att det är på G till förlossningen.
Har ont men inte olidligt ont. Mensont typ. Och ont i ryggen.
23.30 skall jag lägga mej i soffan o se startrek voyager med T (inte mitt val av film :P) och vattnet går.
Rusar in på toa o då jag kommit ut tio min senare står allt uppradat som vi ska ha med till förlossningen i hallen.
Söta T har förberett och har nu ett brett flin :)
Han cyklar snabbt iväg till Statoil och köper redbull, choklad och gröna äpplen.
Snart gör det lite mer ont och jag oroar mej för att inte hinna få smärtlindring i tid så vi ringer taxi och åker in.
01.30 och 16grader varmt avslöjar skylten på motorvägen.
Flåsar genom en värk i bilen o både T och chaffisen blir nervösa :P
Kommer in. Blir inskriven. Mitt legg har gått ut dagen innan haha!
Får prova på o bada.
Jättemys men det satte dock igång värkarna och det dröjer inte länge förrän jag vill ha ngt mot smärtan.
På med ursexiga sjukhuskläder och in på rum nr6.
Kl är fyra nu och efter detta är det inte värt för mej att ta mer tid.
För totalt 30 timmar (jo, du läste rätt) efter då jag började klocka värkarna kommer vår son ut.
Efter lustgas, TNS, värmekuddar, Ryggmärgsbedövning (i love btw) och en massa massage och peppning från min underbara hälft så var det äntligen över då han kom ut med hjälp av klocka.
Känslan då han läggs på mitt bröst. Det lättar till ljuvligt i underlivet och en varm och blöt och underbar liten människa ligger på mej och jag fäller några glädjetårar och omfamnar det lilla livet för första gången.
Han skriker till, men inte ett sånt där jobbigt babyskrik utan ett "hej, här är jag- skrik".
-Vad blev det? frågar jag o tittar på barnmorskan medans hans sprattlar på mej.
-Du får se efter själv! svarar hon med ett brett leende.
Jag ser neråt men navelsträngen är ivägen.
-Jag ser inte. säger jag förvirrat.
Läkarn flyttar på navelsträngen och jag tar men en titt. En pojke.
Han är locking och har en rejäl lejonman i mina ögon :)
Han plirrar upp mot mej mellan skriken.
T klipper navelsträngen (yes folks, efter allt annat äckligt vi var med om och han tog så fint hand om mej utan en enda äcklad min så var navelsträngen pice of cake :D) och Alexander får vara i hans famn - den 27 juli 2007 kl.01.13 får han som födelsetid.
Han tystnar och T och Alexander stirrar på varandra utforskande.
Under tiden sys jag. Oh yes, jag sprack. Men det var p.g.a. sugklockan.
Min barnmorska kläcker ur sig till läkarn att hon glömt sina glasögon men att det går jag iaf.
Jag stirrar förskräckt mot henne och utbrister ett: "och detsäger du nu?!"
Hon o läkarn skrattar medan jag undrar hur lustigt läkarn hade tyckt det var om det var hans snopp som höll på att sys...
När hon är klar tittar han på stygnen o säger: "snyggt sytt!" och nickar lite stolt.
Jag pustar ut och mumlar: "trots utan glasögon" o vi skrattar.
Grattisbrickan åker fram o jag får nätt o jämt i mej en macka.
är helt borta och det visar sej att jag förlorat 1,8 liter blod.
Konstigt man är lite vimsig liksom.
Nåväl. Jag var och är helnöjd. Och T hann med sin konsert på festivalen bara några timmar senare ;)
Nu får det räcka för tillfället.
Jag lägger till en bild på Alex o T men bättre foton kommer senare
Over and out
Äntligen kom prinsen min till världen (hade visst rätt med magkänslan i dubbel bemärkelse hihi!) och äntligen kom datan igång och äntligen är det lugn o ro i mitt hem.
Har nog aldrig känt mej så fridfull som jag gör nu.
Alexander, Alf, Ernemyr - det värdefullaste jag har, ligger o sussar gott på soffan och jag har äntligen fått tillfället att kura ihop mej vid datorns sken och skriva av mej en stund.
Skall även påpeka att det kommer fler detaljer i veckan, finns inte en chans att jag hinner berätta allt ikväll :)
Den 25:e Juli 2007 kl.20.30 bestämmer jag mej för att klocka mina värkar då de hållt på fram o tillbaks hela dagen.
Och visst är de regelbunda.
Det är tio minuter mellan dem.
En stund senare är det fem minuter mellan dem.
T o jag ringer in o förvarnar att det är på G till förlossningen.
Har ont men inte olidligt ont. Mensont typ. Och ont i ryggen.
23.30 skall jag lägga mej i soffan o se startrek voyager med T (inte mitt val av film :P) och vattnet går.
Rusar in på toa o då jag kommit ut tio min senare står allt uppradat som vi ska ha med till förlossningen i hallen.
Söta T har förberett och har nu ett brett flin :)
Han cyklar snabbt iväg till Statoil och köper redbull, choklad och gröna äpplen.
Snart gör det lite mer ont och jag oroar mej för att inte hinna få smärtlindring i tid så vi ringer taxi och åker in.
01.30 och 16grader varmt avslöjar skylten på motorvägen.
Flåsar genom en värk i bilen o både T och chaffisen blir nervösa :P
Kommer in. Blir inskriven. Mitt legg har gått ut dagen innan haha!
Får prova på o bada.
Jättemys men det satte dock igång värkarna och det dröjer inte länge förrän jag vill ha ngt mot smärtan.
På med ursexiga sjukhuskläder och in på rum nr6.
Kl är fyra nu och efter detta är det inte värt för mej att ta mer tid.
För totalt 30 timmar (jo, du läste rätt) efter då jag började klocka värkarna kommer vår son ut.
Efter lustgas, TNS, värmekuddar, Ryggmärgsbedövning (i love btw) och en massa massage och peppning från min underbara hälft så var det äntligen över då han kom ut med hjälp av klocka.
Känslan då han läggs på mitt bröst. Det lättar till ljuvligt i underlivet och en varm och blöt och underbar liten människa ligger på mej och jag fäller några glädjetårar och omfamnar det lilla livet för första gången.
Han skriker till, men inte ett sånt där jobbigt babyskrik utan ett "hej, här är jag- skrik".
-Vad blev det? frågar jag o tittar på barnmorskan medans hans sprattlar på mej.
-Du får se efter själv! svarar hon med ett brett leende.
Jag ser neråt men navelsträngen är ivägen.
-Jag ser inte. säger jag förvirrat.
Läkarn flyttar på navelsträngen och jag tar men en titt. En pojke.
Han är locking och har en rejäl lejonman i mina ögon :)
Han plirrar upp mot mej mellan skriken.
T klipper navelsträngen (yes folks, efter allt annat äckligt vi var med om och han tog så fint hand om mej utan en enda äcklad min så var navelsträngen pice of cake :D) och Alexander får vara i hans famn - den 27 juli 2007 kl.01.13 får han som födelsetid.
Han tystnar och T och Alexander stirrar på varandra utforskande.
Under tiden sys jag. Oh yes, jag sprack. Men det var p.g.a. sugklockan.
Min barnmorska kläcker ur sig till läkarn att hon glömt sina glasögon men att det går jag iaf.
Jag stirrar förskräckt mot henne och utbrister ett: "och detsäger du nu?!"
Hon o läkarn skrattar medan jag undrar hur lustigt läkarn hade tyckt det var om det var hans snopp som höll på att sys...
När hon är klar tittar han på stygnen o säger: "snyggt sytt!" och nickar lite stolt.
Jag pustar ut och mumlar: "trots utan glasögon" o vi skrattar.
Grattisbrickan åker fram o jag får nätt o jämt i mej en macka.
är helt borta och det visar sej att jag förlorat 1,8 liter blod.
Konstigt man är lite vimsig liksom.
Nåväl. Jag var och är helnöjd. Och T hann med sin konsert på festivalen bara några timmar senare ;)
Nu får det räcka för tillfället.
Jag lägger till en bild på Alex o T men bättre foton kommer senare
Over and out
Kommentarer
Postat av: Nina
Äntligen kom han gumman..:-) love to be gudmor liksom ;-)
Hörs imorgon.Pusss
Trackback
